vet ingenting om någonting just nu

Jim och jag har inte pratat så mycket med varandra och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har inte velat svara i telefonen när jag ringer och när han väl svarar så säger han att han är upptagen och ringer upp sen, vilket han självklart inte har gjort en enda gång. Jag visste att det var hos sin mamma som han gömde sig så jag tog en promenad och gick förbi där och där satt de i trädgården och fikade. Om inte hans mamma hade varit där så skulle jag ha visat mig och gått fram och pratat med honom. Men jag vet ju inte om han har berättat för sin mamma att jag är med barn eller om han bara har sagt att vi har bråkat. Han kanske inte ens har berättat det utan bara sagt att han vill vara där ett par dagar. På ett sätt hoppas jag att han berättar för sin mamma att jag är med barn, för jag tror att hon verkligen vill bli farmor. Hon har gett små pikar ibland till honom att det är väl dags snart, men hon skämtar aldrig med mig på det sättet så hon kanske hoppas på att han kommer träffa någon annan som han kan skaffa barn med. Så jag vet inte om det är bra eller dåligt för mig om han berättar för henne. Men hon är ganska förnuftig så hon kommer antagligen säga till honom att han ska göra det som känns rätt för honom men att han även måste tänka på mig och barnet. Fast de här dagarna så har jag börjat tänka på att det kan ske inte är rätt tidpunkt för oss att skaffa barn. Jag vill ju gärna ha barn, men jag vill nog inte sitta själv med ett barn utan en pappa till det som hjälper till i uppfostran.

Mod

Jag har inte varit inne och skrivit här på ett tag nu. Jag tog mig mod och berättade för Jim att jag faktiskt är med barn och han tog det inte så bra kan man väl säga. Han tycker att vi är för unga för att ha barn nu och att vi varken har tid eller pengar för att ha en unge. Det var ungefär vad jag trodde att han skulle säga, fast jag hoppades ju såklart att han skulle bli överlycklig och skutta upp och ner ett par gånger men det gjorde han ju då inte. Han sa att han behövde tänka lite på det och vi har inte pratat mycket med varandra sen dess. Jag hoppas att han inte kommer lämna mig, allting känns så osäkert just nu, för jag vill verkligen behålla det här barnet. Det är ju en del av mig, en del av oss. Vet inte vad som kommer hända.

ännu en dag har gått

Det har inte hänt något nytt på barnfronten. Jag ska ta och ringa till mödravårdscentralen och se om jag ska ta och komma dit snart. Men det känns inte som jag vill börja med alla de där sakerna innan Jim vet om det. För om han blir glad över nyheten så kommer han ju bli arg om jag har varit och gjort såna saker utan honom. Jag vill bara berätta för honom nu. Han ligger och sover och jag skulle bara vilja väcka upp honom och säga det. Men jag är helt enkelt för feg. Jag är så rädd för vad som kan hända. Tänk om han inte vill ha någonting med mig och barnet att göra? Jag vet inte vad jag skulle göra då. Jag håller tummarna så hårt för att jag inte kommer att få den reaktionen ifrån honom. Jag måste ta mod till mig snart. Det här går inte längre.

Nästan

Igår var jag så nära på att berätta. Vi låg i soffan tillsammans och bara tog det lugnt. Det var så mysigt och jag tänkte precis säga det, och jag började med att säga ”Vad skönt vi har det här”. Då fick jag till svar ”Ja det är så skönt att vi bara kan ligga såhär tillsammans”. Det gjorde att jag inte vågade säga någonting. För jag analyserar ju vartenda ord han säger nu för tiden för att komma på om han är för eller emot. Och det där tog jag som att han inte vill ha in någon mer i vårat liv, att han har det så bra som det är. Jag tänkte att jag väntar tills rätt tillfälle kommer, men jag hoppas att det blir snart. För jag känner mig så elak när jag gör såhär, så jag vill bara få ut sanningen så att jag kan slappna av.

närmar sig

Jag har börjat fråga ut Jim lite nu om vad han tycker om att skaffa barn. Han säger att han jättegärna vill ha barn med mig men inte just nu. Det är så mycket han vill hinna göra innan vi blir föräldrar. Ni vet det där vanliga snacket. Men jag tror nog att jag kan berätta för honom snart. För jag vill inte gå omkring och veta om det här själv längre, det känns inte rätt att ljuga för honom. Han är ju minst lika delaktig i det här som jag är. Jag vet bara inte hur jag ska säga det. Ska jag låtsas om att jag också är överraskad eller ska jag berätta att jag har vetat om det ett tag nu? Åh vad det här är svårt. Det är inte som jag trodde att det skulle bli. Jag ska nog ta mig till barnmorskan innan jag berättar något, så jag vet att allting är som det ska.

vin

Det lät som riktigt goda viner det där. Jag har inte ens tänkt på hur jag ska bortförklara att jag inte kan dricka nu. Eftersom jag inte vill berätta riktigt än för honom att jag är gravid så blir det lite svårt. Vi är bjudna på en fest i helgen och jag brukar inte vara dålig på att dricka om man säger så. jag tackar inte gärna nej till ett glas, spelar ingen roll vad det är bara det är alkohol. Kanske får blanda lite saft eller köpa alkoholfritt vin och hälla över i en riktig flaska. Det kanske går att lura nån. Men så måste jag ju spela lite onykter. Det kan bli svårt eftersom jag är så blyg i vanliga fall men så fort jag dricker så är jag miss framåt nummer ett. Jag kan ju fejka en halsfluss för det har jag ju ganska ofta. För när man äter penicillin så bör man väl inte dricka, det tar väl bort effekten har jag för mig. Eller också är det bara en myt. På nåt sätt kommer det nog lösa sig i alla fall. Jag kan ju alltid säga att jag är sjuk och stanna hemma men då missar jag ju det roliga, och det vill jag ju inte. Det kanske är lika bra att berätta det för honom snart. Om bara han vet så kan vi ju hålla det hemligt tillsammans för jag vill inte berätta det för någon annan än. Men det är ju Jim jag fasar som mest att berätta för. Det är knepigt det här. Det är nog det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Förhoppningsvis så tar jag mig mod snart och säger det. Men inte idag… och inte imorgon heller. Ska avsluta det här nu och se på Lost. Hej och hej då!

Lycklig i smyg

Jag har inte berättat något för honom än. Men han har frågat mig ett par gånger varför jag ser så glad ut. Tydligen så går jag omkring och ler utan att jag tänker på det. Jag har däremot kommit på mig själv med att jag står och tar mig på magen, smeker den. Det har inte Jim sett än som tur är. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ur mig det. Det bästa vore ju att säga det nu så han får lite tid på sig att smälta det, men jag är så rädd för att han inte kommer vilja ha det. Han kanske vill att jag ska ta bort det och det skulle jag aldrig kunna göra! Så det skulle ju va slutet för oss två och det vill jag inte heller. Jag älskar ju honom. Vet inte när jag ska våga berätta det, men jag gör det inte än.

Positivt

Idag fick jag plusset. Känner mig så otroligt glad men samtidigt lite rädd och ganska elak. Jag har ju inte sagt till Jim att jag har slutat med min p-piller. Jag vet inte riktigt hur han kommer att reagera. Men jag känner att det är rätt tid för mig nu att ha barn. Vill han vara med så är det bra, men jag vet att jag skulle klara mig ensam också. Självklart vill jag ha honom i mitt och bebisens liv, jag menar bara att jag vill ha barn nu, vill inte han så är det hans problem. Jag ska vänta lite med att berätta för honom. Ja jag vet, jag är elak, men jag måste ju tänka på mig själv och på vad jag vill. Annars kanske jag sitter här om 10 år och fortfarande inte har några barn och då är det ju snart försent. Jag ska bli mamma!