Lycklig i smyg

Jag har inte berättat något för honom än. Men han har frågat mig ett par gånger varför jag ser så glad ut. Tydligen så går jag omkring och ler utan att jag tänker på det. Jag har däremot kommit på mig själv med att jag står och tar mig på magen, smeker den. Det har inte Jim sett än som tur är. Jag vet verkligen inte hur jag ska få ur mig det. Det bästa vore ju att säga det nu så han får lite tid på sig att smälta det, men jag är så rädd för att han inte kommer vilja ha det. Han kanske vill att jag ska ta bort det och det skulle jag aldrig kunna göra! Så det skulle ju va slutet för oss två och det vill jag inte heller. Jag älskar ju honom. Vet inte när jag ska våga berätta det, men jag gör det inte än.