vet ingenting om någonting just nu

Jim och jag har inte pratat så mycket med varandra och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Han har inte velat svara i telefonen när jag ringer och när han väl svarar så säger han att han är upptagen och ringer upp sen, vilket han självklart inte har gjort en enda gång. Jag visste att det var hos sin mamma som han gömde sig så jag tog en promenad och gick förbi där och där satt de i trädgården och fikade. Om inte hans mamma hade varit där så skulle jag ha visat mig och gått fram och pratat med honom. Men jag vet ju inte om han har berättat för sin mamma att jag är med barn eller om han bara har sagt att vi har bråkat. Han kanske inte ens har berättat det utan bara sagt att han vill vara där ett par dagar. På ett sätt hoppas jag att han berättar för sin mamma att jag är med barn, för jag tror att hon verkligen vill bli farmor. Hon har gett små pikar ibland till honom att det är väl dags snart, men hon skämtar aldrig med mig på det sättet så hon kanske hoppas på att han kommer träffa någon annan som han kan skaffa barn med. Så jag vet inte om det är bra eller dåligt för mig om han berättar för henne. Men hon är ganska förnuftig så hon kommer antagligen säga till honom att han ska göra det som känns rätt för honom men att han även måste tänka på mig och barnet. Fast de här dagarna så har jag börjat tänka på att det kan ske inte är rätt tidpunkt för oss att skaffa barn. Jag vill ju gärna ha barn, men jag vill nog inte sitta själv med ett barn utan en pappa till det som hjälper till i uppfostran.

Nästan

Igår var jag så nära på att berätta. Vi låg i soffan tillsammans och bara tog det lugnt. Det var så mysigt och jag tänkte precis säga det, och jag började med att säga ”Vad skönt vi har det här”. Då fick jag till svar ”Ja det är så skönt att vi bara kan ligga såhär tillsammans”. Det gjorde att jag inte vågade säga någonting. För jag analyserar ju vartenda ord han säger nu för tiden för att komma på om han är för eller emot. Och det där tog jag som att han inte vill ha in någon mer i vårat liv, att han har det så bra som det är. Jag tänkte att jag väntar tills rätt tillfälle kommer, men jag hoppas att det blir snart. För jag känner mig så elak när jag gör såhär, så jag vill bara få ut sanningen så att jag kan slappna av.

närmar sig

Jag har börjat fråga ut Jim lite nu om vad han tycker om att skaffa barn. Han säger att han jättegärna vill ha barn med mig men inte just nu. Det är så mycket han vill hinna göra innan vi blir föräldrar. Ni vet det där vanliga snacket. Men jag tror nog att jag kan berätta för honom snart. För jag vill inte gå omkring och veta om det här själv längre, det känns inte rätt att ljuga för honom. Han är ju minst lika delaktig i det här som jag är. Jag vet bara inte hur jag ska säga det. Ska jag låtsas om att jag också är överraskad eller ska jag berätta att jag har vetat om det ett tag nu? Åh vad det här är svårt. Det är inte som jag trodde att det skulle bli. Jag ska nog ta mig till barnmorskan innan jag berättar något, så jag vet att allting är som det ska.