ännu en dag har gått

Det har inte hänt något nytt på barnfronten. Jag ska ta och ringa till mödravårdscentralen och se om jag ska ta och komma dit snart. Men det känns inte som jag vill börja med alla de där sakerna innan Jim vet om det. För om han blir glad över nyheten så kommer han ju bli arg om jag har varit och gjort såna saker utan honom. Jag vill bara berätta för honom nu. Han ligger och sover och jag skulle bara vilja väcka upp honom och säga det. Men jag är helt enkelt för feg. Jag är så rädd för vad som kan hända. Tänk om han inte vill ha någonting med mig och barnet att göra? Jag vet inte vad jag skulle göra då. Jag håller tummarna så hårt för att jag inte kommer att få den reaktionen ifrån honom. Jag måste ta mod till mig snart. Det här går inte längre.

Nästan

Igår var jag så nära på att berätta. Vi låg i soffan tillsammans och bara tog det lugnt. Det var så mysigt och jag tänkte precis säga det, och jag började med att säga ”Vad skönt vi har det här”. Då fick jag till svar ”Ja det är så skönt att vi bara kan ligga såhär tillsammans”. Det gjorde att jag inte vågade säga någonting. För jag analyserar ju vartenda ord han säger nu för tiden för att komma på om han är för eller emot. Och det där tog jag som att han inte vill ha in någon mer i vårat liv, att han har det så bra som det är. Jag tänkte att jag väntar tills rätt tillfälle kommer, men jag hoppas att det blir snart. För jag känner mig så elak när jag gör såhär, så jag vill bara få ut sanningen så att jag kan slappna av.